Gnostiker, kristna och dygd

”This school [of Gnostics], in fact, is convicted by its neglect of all mention of virtue: any discussion of such matters is missing utterly: we are not told what virtue is or under what different kinds it appears; there is no word of all the numerous and noble reflections upon it that have come down to us from the ancients; we do not learn what constitutes it or how it is acquired, how the Soul is tended, how it is cleaned.
 
For to say “Look to God” is not helpful without some instruction as to what this looking imports: it might very well be said that one can “look” and still sacrifice no pleasure, still be the slave of impulse, repeating the word God but held in the grip of every passion and making no effort to master any.
 
Virtue, advancing towards the Term and, linked with thought, occupying a Soul makes God manifest: God on the lips, without a good conduct of life, is a word.
 
(Plotinus, ”Enneaderna”, II.9.16)
 
Den här kritiken mot en viss skola av gnostiker, från en hednisk nyplatoniker, skulle nog även ganska väl passa in på vissa former av trosutövning idag…

Bävar du då inte?

”Säg inte: ‘Hur kan Treenigheten vara en treenighet?’ Ty Treenigheten är outrannsaklig. Vill du utforska Gud, så beskriv först för dig själv allt som är ditt. Hur finns din själ till, hur rör sig ditt förnuft, hur frambringar du ordet? Om du inte förstår det som är inom dig, bävar du då inte för att utforska det som finns ovanför himlarna?”

-Johannes Damaskenos, ”Den ortodoxa tron”

Carnis resurrectionem

Till h. Makrina d.y.

Där inget vatten finns
Vill inget levande vara
De okroppsliga andarna
Kan beröra
Men inte beröras

Vad är skillnaden mellan en salig och en osalig?
Är det inte just detta –
Den är salig, som har berörts?

Den som inte kan få liv
Kan inte heller ge liv
Den kan bara ge av sitt mörker, av sin brist
Den som fått ljus
Ger ljus
Är ljus

Extra carnem nulla salus

”Man”

Det här talet om vad ”man” (eller ”en”, om ni så vill) gör och tycker, är ändå rätt spännande. Vad försöker man oftast säga med det? Ibland säger folk: ”Säg ‘jag’ istället, det är ju det du menar!”
 
Även om det ligger något i det (för man tenderar ju att utgå från sig själv i det mesta), vore det samtidigt att ge efter för mycket åt relativismen. En ”man”-mening tenderar att vilja tala om något större. Men samtidigt tar det emot att ta in storheter som ”mänskligheten” istället.
 
Kanske ordet ”man” betyder ”jag och troligen människor i en motsvarande situation”. Jag tror att det är så jag vill använda ordet. Det börjar med jaget, men har potentialen att växa till att innefatta många fler. Kanske hela mänskligheten.
Samtidigt är det inte alla som är intresserade av att göra de här begränsade anspråken med ordet. Det är ett halt ord, som gärna slinker sig in att normera så många människor och så stora sammanhang det kan. För att fylla alltet med egot.

Varför kristna måste bearbeta sin syn på apokalyptik

  1. De dödas uppståndelse är en apokalyptisk föreställning.
  2. Att Jesus från Nasaret har uppstått från de döda är centrum för den kristna tron.
  3. Men om Kristus inte har uppstått, ja, då är vår förkunnelse tom, och tom är också er tro. Ty om inga döda uppstår har heller inte Kristus uppstått. Gäller vårt hopp till Kristus bara detta livet, då är vi de mest ömkansvärda bland människor. (1 Kor 15:14, 16, 19)

C.S. Lewis om teologer och behovet att lyssna på fåren

”[Y]ou ought to know how a certain sort of theology strikes the outsider. Though I may have nothing but misunderstandings to lay before you, you ought to know that such misunderstandings exist. That sort of thing is easy to overlook inside one’s own circle. The minds you daily meet have been conditioned by the same studies and preva­lent opinions as your own. That may mislead you. For of course as priests it is the outsiders you will have to cope with. You exist in the long run for no other purpose.

The proper study of shepherds is sheep, not (save accidentally) other shepherds. And woe to you if you do not evangelize. I am not trying to teach my grandmother. I am a sheep, telling shepherds what only a sheep can tell them. And now I start my bleating.”

-C.S. Lewis, Modern Theology and Biblical Criticism, also called Fern Seeds and Elephants